Gravel på Mallorca Ride Report

Mallorca – Vår – Landsvägscykling?

Nejdå inte alls, Mallorca har många grymma grusvägar att upptäcka, och det gjorde vi!

Men allt från början. Ursprungligen var vi 26 personer som skulle åka till Alaró, en liten by vid foten av Orient. Vi har gjort så i flera år, vi bor fantastiskt i ett eget mansion med pool, yogarum, egen vinkällare och en underbar trädgård. Vår värdinna skämmer bort oss, vi cyklar, äter gott och njuter av livet med vinprovningar och tapas förutom alla grymma turer.

I år blev vi sju personer, så can Fressas nu 1,100 kvm boyta blev minst sagt glest bebodda.

När alla samlats och gjort sin check-out ride så träffar vi vår Guide, Martin för den första gravel rundan. Blandat asfalt, fin grusväg och så några partier med single track. Det är ju Mallorca så självfallet fick vi en del höjdmeter också. Som tur var hanns både lunch och fika med på de dryga 73km och 730 hm. Värsta backen hade 20% lutning så även om antalet metrar inte skrämmer så svider det ändå, när det mesta är rätt brant. Bra träning.

Temperaturen stiger, och det är som en varm sommardag, det känns magiskt att få ta av sig vinterkläder, cykla med bara ben och armar. Martin tar väl hand om oss, hjälper till och med till då en av oss får punka (Gissa slang eller TL 🙂 ).

Vi har gemensamt bestämt att vi äter i vår bubbla, vi har ju hela huset för oss själva, så vi lagar mat själva, eller beställer mat som levereras direkt till huset. Ett trevligt sätt att umgås

Dagen efter, bestämmer vi att ta upp Dan på ses Rotes erbjudande om att komma till deras ställe efter cyklingen, prova deras egna viner, se på deras grymma hästar och äta lite ost. Väldigt trevligt och lärorikt om hur vin framställs och smaken designas, dessutom fick vi orange vin, något som var nytt för mig. Dan och hans Svenska fru Ellie har bott på Mallorca sedan ett antal år för att ge deras döttrar bästa möjliga uppväxt, klokt val.

Nästa dag bestämmer vi oss för att prova en grustur som vi fått av Dan, men på egen hand. Det visar sig bli en otroligt fin tur med stor andel grus och härliga vägar.

Dammiga vägar, alléer och gamla flodbäddar blandas med svala lundar och små kullar. Milen rullar på enkelt och för mig visar sig detta bli en av mina bästa dagar på ön.

Turen blir ca 10 mil och 850 höjdmeter. Lunch och fika hinner vi med.

På kvällen lagas det Het Zucchini gryta och jag introducerar gänget i det ärofyllda spelet liar, eller lur som det kallas på LiTH och KTH. Ofint nog så vinner jag också :).

Vinet som Helga, vår värdinna trollar fram från Sa Portassa, vår egen vinkällare är faktiskt toppklass, vi har det oförskämt bra här på paradisön.

Mallorca har ju även asfalt och nu är det dags att prova en sådan tur. Vi har bestämt oss att cykla Lluc backen eller col de Batalla och sedan vidare till Puerto Pollenca, för lunch och så hem via mindre bakvägar som jag scoutat vid ett annat tillfälle. Klättringen upp till ”Tankstette”, macken som ligger på toppen, är en favorit, snygga serpentiner och en del skugga parat med grym utsikt och så en ”false flat” efter 2/3 så man får vila en minut.

Snart blir det grym nerförsåka till Pollenca via col de Femenia, men först en kaffe och några små kullar till toppen. Den här nedförsåkningen är riktigt rolig med sköna serpentiner och riktiga vyer, sedan en lång slakmota fram till Puerto Pollenca, för en bättre lunch vid havet.

För mig börjar dock det bästa med dagen nu, att följa dessa små vägar som Mallorca kryllar av, inga bilar, oändliga stengärdsgårdar, blommor dofter och ren njutning.


Till kvällen får vi lätt halstrad tonfisk med chili sallader av olika slag och så créme Brulé, livet kan vara värre.

Parc de Llevant

På Mallorcas Nordöstra del finns nationalparken Llevant, det är en helt ny del för mig och jag var spänd på att se vad den kunde erbjuda. Vi hade skapat en rutt som startar vid parkens parkering och arrangerat transport av oss och våra cyklar dit. Det är lite kyligt i luften men den första klättringen löser värmen. Sen börjar vår färd mot havet. Det är nog bland det vackraste jag sett från en cykelsadel.
Vi tappade alla andan lite grann.

Många partier ner var rätt branta och de med smala däck valde att understundom gå ner, jag hade mina 52mm MTB däck och fann grepp. Vägen slingrar sig ner men hela tiden ser vi havet och bergen framför oss.

Väl nere på stranden önskar vi att vi tagit med oss liten matsäck, men vi tar in ljudet och vyerna innan den jobbiga vägen tillbaka tar sin början.

Det är en hel del tuffa partier med tekniskt grus och även en del branta partier, 22% som mest. Min garmin Climb Pro funktion plockade fram en färg jag inte sett förut, svart! Men upp kom vi. Det tog ca tre timmar för 18km, något av ett rekord i sig. Att få rulla ner till Arta på asfalt var rätt skönt, liksom pastalunch på torget.

Nästa del i turen ska ske ner till Manacor och vi valde att prova Vias Verde, en gammal banvall på tre mil som gjorts om till grusväg, kvar finns alla stationer och det hela är rätt kul och lite udda för det är så modernt. Varför togs rälsen bort? För oss var det i alla fall tur.

När vi kom fram till Manacor kände vi att det fick räcka för idag, och smidigt nog finns tåg på Mallorca. Självfallet är cyklar välkomna, det är ju ett civiliserat land…

På kvällen har Helga ordnat med vinprovning och Tapas, fantastiskt trevligt och gott. Själv fick jag lära mig att man kanske ska använda spottkoppen ibland, många glas med vin blev det. Vi kom också fram till att vi behöver gang names, så Shiny Rider, Shady Riser, Slack Blatter, Dark Klingon, Ghost Rider och bäst av alla Dirk Diggler föddes.

Den avslutande dagen valde vissa en bergstur med col de Soller och Puig Major (aka Piggen) medan andra tog en snällare grustur på platten, innan det var dags att pack ihop cyklarna, rensa kylskåpet och börja se fram mot nästa resa hit, som turligt nog blir redan i Oktober, då ska vi även passa på att testa Gravel på Menorca och så har Martin lite nya överraskningar, missa inte det.



%d bloggare gillar detta: