INZAIN Cycling Adventures

Ride Report av Risto Aalto

Det hade varit en av de intensivaste veckorna hittills under hösten, ja man var ju tvungen att passa in en hel veckas arbete på 3 dagar för att nu på torsdag morgon sitta på Arlanda Express på väg mot Toscana och en veckas cykling. Ser hur landskapet utanför fönstret rusar förbi samtidigt som jag sakta går igenom förberedelserna inför resan… …rengjort cykeln, köpt kedjelås, ny kedja,  laddat batterier, laddat ner rutter, kopplat samman wattmätare och dator igen, samma för pulsmätaren… …hmmm, var packade jag ner datorn?… …funderar febrilt igenom packningen, kläderna, verktygen, väskorna, cykelväskan, men kan för mitt liv inte minnas var jag lagt ned datorn… …Hel-e! har jag glömt datorn? Vad gör jag nu?

Dag -1, Fredag, Pisa – Lucca t.o.r. ~60 km

Cykeln är sammansatt efter flygningen, frukosten avklarad och det är dags för en ”check-out ride”. Jag meddelar gänget som är på plats att jag gärna cyklar till Lucca då jag funnit att det där finns en cykelaffär som har Wahoo i sitt sortiment. Ja, jag blev ju då tvungen att köpa en ny cykeldator och eftersom Wahoo är det bästa jag vet var valet ganska självklart. Gerry gjorde sitt bästa att uppmuntra mig med glada tillrop… …om alternativa märken.

Vi glider sakta runt på snälla… …eller snarare mycket snälla grusvägar upp till cykel-staden Lucca. Det är tydligen flera professionella cykelklubbar som tränar där under sin ”off-säsong”. Lucca är en fantastiskt fin liten stad med massor av trevliga fika-hak innanför den stora ringmuren. Där finns dessutom en lång och fin akvedukt från romartiden som erbjuder en fin cykeltur i dess skugga. 

Vi fick som tur var tag på en ny cykeldator till mig och veckan var därmed räddad. 😊

Dag 0, Lördag, Pisa t.o.r. 65km

Flera av deltagarna anlände under fredagskvällen, fick ihop sina cyklar och nu på Lördag morgon var det dags för den egentliga ”check-out riden”. Gerry hade förberett med en lagom tur ner till havet som erbjöd en knappa 7 mils runda med endast 110 höjdmeter. Det var alldeles lagom för mig för det var nämligen nåt annat jag också hade glömt där hemma… …att träna! -Hade i princip inte rört min cykel sedan i påskas, då vi var på Mallis och cyklade. Jag var oändligt tacksam för att kunna mjukstarta på detta vis. 

Det var dock en liten grupp som gav sig på att under sin c.o.r åka till Lucca ”The hard way” över berget. I tysthet var jag rätt impad av det gängets bedrift och tänkte att detta kunde bara sluta på ett sätt för mig. Jag skulle drabbas av svåra kramper och bonka på varje delsträcka, jag skulle hänvisas till skamvrån i bussen för att leta efter min försvunna form… 

…bussen ja, den framfördes under veckan av Terje, C-J’s fantastiska grabb som glatt såg till att all bagagehantering, vattendepå och energifördelning samt fotografering och drönar-”pilotning” sköttes med bravur. Med den inställningen och energin kommer han att nå långt… Han lånade också farsans cykel en dag och satte oss alla på plats utan att ens ha slimmade bibs, eller tubeless för den delen… …bara det!

Dag 1, Söndag, Pisa – Volterra 120 km 1900 höjdmeter

Taggad som fan, nu gällde det, en Bike Gravel Radonnée i klassiska Toskanska spår, L’Eroica, Strade Bianchi, Via Francigena etc… ! En underbar morgon, sval, vindstilla och tyst. Italienarna sover ut och endast klicket från våra växlars skiftande och rullande hörs. På fördämningsvallar längs floden Arno går färden utan att vi behöver anstränga oss nämnvärt. Det är lite småsnack i olika grupperingar och allmänt gemytligt medan vi har bergen i bakgrunden åt norr och slätten på andra sidan, som vallen skall skydda emot ifall det blir översvämning. Det går lätt, det är grus blandat med gräs. Förvånade hundägare och enstaka joggare är de enda vi träffar på i den tidiga morgonstunden. 

Efter ungefär halva sträckan börjar vi klättra. Det börjar bli kämpigt för undertecknad. Temperaturen har också passerat 25 grader vilket är lite ovant för oss. Under de kvarvarande 6 milen klämmer vi in runt 1700 höjdmeter, vilket innebär 280 höjdmeter per mil, varav avslutningen bjuder på en stigning på c:a 450m.  Vi är många som gräver djupt denna första dag på rutten, slutligen när mörkret börjar falla kommer vi fram till byn Volterra. Nu är vi äntligen igång, trötta, glada, och tacksamma att vi kommit fram.

Dag 2, Måndag, Volterra – Siena 75km 1450 höjdmeter

Denna morgon tog jag och Riggert beslutet att lätta litet på påfrestningen och åka en något lättare och rakare väg till Siena. Vi valde c:a 6 mil asfalt istället. Vi fick dock via WhatsApp meddelanden om att det varit tuff under den ordinarie rutten. Färden hade i början en lång klättring på grus som efteråt landade i en ”djungel/regnskog”. Grupperingarna kom ifrån varandra körde lite vilse och lunch pauserna hamnade på olika håll…

För min del var det behövligt med en mellandag, att kunna spinna loss de stela benen ibland. Under de sista 3-4 km fick jag och Riggert veckans enda regnskvätt på oss, svalkande och skön.

Dag 3, Tisdag, Siena – San Quirco d’Orcia, 67km 1150 höjdmeter

Eftersom många haft det kämpigt med dag 2 också, kommit fram sent, så kanske man  inte hann gå runt och se några sevärdheter i Siena. Det fick vi dock uppleva i alla fall denna morgon när vi alla valde den ”Snygga” rutten för dagen… ..konstigt, ingen som ville bränna lite extra kalorier med den ”Hårda” eller ens ”Mellan” rutten.

Vi passerade förbi det klassiska torget med Rådhuset och tornet i Siena, platsen där den årliga hästkapplöpningen ”Palion” hålls varje sommar i Augusti.

Det är nu under dag 3 vi kommer in på rutterna med de kända namnen, rutterna som vi längtat efter. Vi hittar böljande landskap, kritvita grusvägar, minimalt med trafik, sol och värme… kan det bli bättre? 

Vi håller lite olika hastighet, några få punkteringar hjälper också till att sprida ut fältet. Jag hamnar så småningom att cykla med ”Dala-klungan” mot hotellet. Vi kämpar tappert mot målet och hittar där tillslut en makalös utsikt mot bergen och dalarna där emellan. Det är lite dis i luften som bidrar till stämningen och solnedgången på verandan. 

Dagens bedrift var Mats Aadde som på grund av lite tekniska problem med sin cykel kom iväg lite senare och därför cyklade hela dagen ensam mot målet. Bra kämpat Mats!

Dag 4, Onsdag, San Quirco d’Orcia – Siena, 94km 1900 höjdmeter

Oj! Vi har snart passerat hälften! Det börjar sjunka in att hos oss deltagare att det någonstans finns ett slut på denna underbara fokuserade tillvaro, någonstans där framme kommer vardagen emot oss med stormsteg… …men än så länge är vi i paradiset 😊.  Rutten vänder och vi styr åter norrut mot Siena. Vi väljer lite nya vägar som tar oss över helt fantastiska berg och raviner på båda sidor om vägen. Just denna dag känner jag mig pigg och stark, jag har lyckats mota tillbaka lite begynnande skav i den aktra änden och känner dessutom att benen har vaknat till liv efter ett låååångt uppehåll. Jag drar därför på lite i början och finner plötsligt att jag är nästa ensam. Mikael gör mig sällskap och vi antar att de andra gjort några pauser längs vägen. Vi bestämmer oss för att sakta rulla vidare i hopp om att de ska komma ikapp oss. Hursomhelst rullar vi snart in på Lunchen i Aciano, En liten trevlig by längs L’Eroica rutten. Sitter och pustar ett tag och försöker ta in allt vi sett. Luncher ja, det verkar som Italienare är väldigt förtjusta i vitt bröd… …i alla dess former. Så länge det är vitt är det bra… Pizza, Bruschetta och Pane till maten etc. Idag blev det en Bruschetta till lunch. Kände dock att magen inte riktigt skulle vilja ha mer vitt bröd längre, men vad gör man när utbudet inte var så stort?

Så, Cola, Kaffe, Bruschetta och sedan iväg igen. 

Trodde jag hade Piotr med mig när jag gav mig av från lunchen. Efter några svängar i byn hade han dock försvunnit och jag tänkte att han kanske hade stannat för att vänta på de andra eller så valde han asfalt mot Siena istället… Vi hade ju några rejäla stigningar framför oss på gruset nu under dagens andra halva.

C:a 200 höjdmeter per mil sätter sina spår även om man känner sig pigg… Det börjar gå lite långsammare och vid c.a 7 mil blir jag passerad av Anders (Lisa). Anders är superstark uppför och lämnar mig i dammet bakom. Jag börjar känna mig lite mör och skippar lite av gruset på slutet, varför det lustigt nog blir så att Lisa-Anders faktiskt passerar mig 3 gånger på de sista 2 ½ milen. 

Sträckans utmaning blir en liten HAB vid km 84-85, som för min del leder genom ett taggigt snår och ”Djungel” där en Machete hade varit rätt verktyg. Trött men lycklig är jag slutligen framme vid Siena igen. 

Dag 5, Torsdag, Siena -Poggibonsi, 73km 1300 höjdmeter

Vi vaknar upp till ytterligare en underbar dag i Italien, Toscana levererar både väder, landskap och grus efter rang. Egentligen är avståndet från Siena till Poggibonsi endast knappa 3 mil, men Gerry hade scoutat fram magnifika vägar som erbjöd både utmaning och njutning. Jag tror kanske att någon började känna sig lite matt av dagsprogrammet och valde lite mer asfalt. Några andra hade lite utmaningar med sina cyklar. 

Det är ju helt fantastisk ändå hur mycket stryk denna typ av cyklar tål, Jag menar, jag är inte den lättaste personen i gänget men det enda som jag upplevde var att jag vid 3 tillfällen längs vägen hade behov av att pumpa mitt bakdäck som hade lite pys-punka… …that’s all! -Man kan bomba ned för grusvägar som blir till stenkross på slutet, eller hamna i oväntade, enorma ”tvättbrädor” i en nedförsbacke i 35-40 knyck och ändå ha kontroll över situationen.

Jag hamnade så småningom efter 5,5 mil i en lite trevlig by i Chianti distriktet kallad Castellina in Chianti och slog sällskap med Dala-klungan för en utsökt lunch. Vid avfärden från Castellina råkade en i gänget få punka varpå jag efter ett tag bestämde mig för att hoja vidare då det verkade som om samarbetet mellan de tre var väl inövat vid slang bytet. 

Utförslöpan med den disiga utsikten från Castellina och även så grusvägen som kom därefter kommer jag att låsa in i min minnesbank inför kalla vinterdagar på spinningpassen.

Dag 6, Fredag, Poggibonsi – Cecina, 89km 1200 höjdmeter

Dagen börjar med en jämn och fin sträcka på en gammal banvall som slutar i en lång asfalts klättring  till dagens fika. Det är lite mulet direkt på morgonen och när vi klättrar uppåt kommer vi in i själva molnet. Det är fuktigt och daggdropparna fastnar som små pärlor på armarna. Efter ett tag har solen bränt bort de låga molnen och temperaturen stiger snabbt. En snabbfika på toppen följs av strålande landskap tills vi svänger av till vänster för att ta oss in på det utsökta gruset. Några av resans allra finaste vyer kommer emot oss och vi kryssar fram mellan vingårdarna. På distans ser vi några jobbiga grusklättringar som hotfullt kommer närmre, men det visar sig att vägen svängde av i sista stund. Tror Fredrik tog en extra sväng uppför ett av dessa uppförslut… Kudos, Fredrik! 

Det blev dock några rejäla bensprängare för mig med. En av dagens klättringar slutade med en finish på 18% lutning. 

Hursomhelst blev dagens upplevelse en smärre djungel att passera med bortspolade stigavsnitt och en stenig utförslöpa som krävde full koncentration. Terje kom och mötte från andra hållet. Terrängen var stundtals så besvärlig att han trodde att han åkte fel. Det blev ett skönt avbrott vid bilen med påfyllning av vatten. Lunchen hägrade och vi fortsatte dit på asfalt. 

När vi väl kommit närmare havet blev det en makalöst fin körning i en tallskogspark de sista kilometrarna innan Hotellet och det svalkande badet i Medelhavet, 

Dag 7, Lördag, Cecina – Pisa, 79km c:a 500? höjdmeter

Sista dagen! Vi hade bara en ”liten kulle” att passera idag… många trötta ben och lite fel på kartmaterialet gjorde att alla backar inte fullt syntes i förväg. I en av dessa branta  ”överaskningsbackar” möttes vi av en skock får som blev vallade nerför vägen av en man i en Fiat Uno. Fåren verkade stressade och funderade på om de skulle ge sig ut på åkern istället för att möta oss på vägen. Vi gjorde snällt plats och lät både fåren och bonden i bilen passera.

Jag tog några bilder med min telefon, och höll som bäst på med att stoppa undan den igen när jag hörde Piotr svära lite längre fram. Jag tittade upp mot honom och undrade vad som hände. Han  viftade för fullt och tog några springande steg… …det var ungefär samtidigt som jag kände den första smärtan. Det gjorde ont i baken, bak i huvudet under hjälmen, på anklarna… 

…när jag insåg vad det var. Jag var omringad av ilskna bin som fåren förmodligen hade jagat upp från nåt bo i jorden. Jag började också vifta, Vad kan jag göra? Stanna och försöka vifta bort dem eller springa och låta dem stickas,,, Jag började springa och vifta så gott det gick. Slet av mig hjälmen för att få bort bina som stack mig i huvudet. Viftade neråt anklarna där flera bin gjorde sitt yttersta att sticka igenom sockorna.  

Nio bett räknade jag till efteråt när jag stannade ett par hundra meter från fåren och bi-svärmen. Jag hade lite antihistamin i min akutväska som jag alltid har med mig på mina cykelturer. Stoppade snabbt i mig 2 tabletter och hoppades att jag inte skulle få mer reaktioner än de små svullnader och smärtan jag nu kände. 

Jag cyklade vidare för att komma till en större väg. Tänkte att om jag får en större reaktion är det nog bättre att vara på mer trafikerade vägar. Jag kom ikapp Riggert och Ricardo efter ett tag. Ricardo kände sig lite krasslig och ville korta av sträckan något och även Riggert var trött på skumpandet så vi bestämde att vi tar Asfalt den sista biten in mot Pisa. Det passade mig utmärkt då jag fortfarande hade rejält ont av sticken. Varje stick kändes som ett öppet sår där någon tömt ett saltkar eller rent av gnidit in lite saft från en chilifrukt.

Det blev ingen lunch en route denna dag mer än en liten snabbfika. Sedan blev det lite asfaltstempo på 3 pers mot det lutande tornet.

En oförglömlig vecka var till sin ända. Våra härliga deltagare droppade av mot olika flyg och andra transporter under de kommande dygnen. Många härliga minnen och äventyr att minnas. Jag vet att jag missat en massa av dem men och hoppas att något av ovan kanske hjälper oss att minnas

En särskild eloge går till Terje som gjorde det hela möjligt!! Inte lätt att styra ett gäng gamla gubbar, med diverse behov och önskemål 😊

Turen som film.

Arrividerci Toscana !//inzain.bike/INZAIN.gravel/INZAIN Toscana

/Risto/Gerry/C-J